NO REST FOR THE WICKED (EARLY ACCESS)
Något är ruttet i det en gång så frodiga kungariket, och i kölvattnet av kung Harols beklagansvärda bortgång har en mörk farsot svept över landet och slagit klorna i dess invånare. En situation som likväl kyrkan som den unga men ambitiösa tronarvingen gör sitt yttersta för att utnyttja. Det är ett eländigt kaos, en studie i mörker, lidande och ond bråd död som du i rollen som en av de mytomspunna heliga krigarna från Cerim tvingas försöka rädda från totalt förfall.
Det är en värld stöpt i historia som du kastas huvudstupa in i, fylld av nyanser och textur på ett vis du sällan finner i early access. Men vad annat kan man vända från Moon Studios. Kreatörerna bakom den älskade Ori-serien som nu tagit sitt Bröderna Grimm-liknande sagoberättande till nästa nivå med No Rest For the Wicked. Ett actionrollspel som lånar friskt från både Diablo likväl som Dark Souls när det kommer till spelmekanik.
För varifrån Moon Studios funnit sin inspiration råder det inget tvivel om, men erbjuder samtidigt också något distinkt och eget, med en egen knorr på de sensibiliteter som gjort Diablo och Dark Souls till vad de är. Något som kanske blir som mest tydligt genom dess visuella flärd, för likväl som Ori bjuder No Rest For the Wicked på en exceptionellt vacker presentation som förundrar, förtrollar och drar en in, likt inget annat. Vilket också blivit lite av Moon Studios signum vid detta lag.
Men, detta är också som tidigare nämnt early access, med allt vad det innebär. För den direkt otroliga presentationen till trots blir flera underliggande problem snabbt tydliga i takt med att du faktiskt börjar spela detta utmanande äventyr. Det står i stark kontrast till deras tidigare Ori-spel, och är pepprat med frustrerande element i allt från spelupplägg till utmaning, för att då inte tala om de många och påtagliga prestandaproblem som bubblade till ytan.
Därför vill jag redan här och nu vara tydlig. No Rest For the Wicked må vara spelbart men som helhetsupplevelse har Moon Studios fortfarande många månaders arbete framför sig, ja gissningsvis till och med så mycket som ett år. Tydligt är att mycket av krutet så här inledningsvis gått åt till att paketera upplevelsen så snyggt det bara går, och på den fronten har de lyckats till fullo. För det tåls verkligen att upprepas att No Rest For the Wicked är bland det mest otroliga du just nu kan vila dina ögon på.
Resten av upplevelsen är just nu vad jag skulle vilja beskriva som övning i frustration. Med strider som förvisso sätter ribban högt, och kräver en metodisk, tålmodig approach där både stamina likväl som pareringar spelar en stor roll. Så tyngs upplevelsen ned av överdrivet samlande av resurser, underhåll av utrustning och till synes evigt matlagande. Element som i mitt tycke skulle må bra av att tonas ned för att istället skifta fokus till mer action och tid tillbringad i spelvärlden.
Det är direkt upprörande hur spelet gång på gång lyckas reta gallfeber på mig, för jag vill verkligen besinningslöst älska detta. Jag borde. Moon Studios och deras team har trots allt producerat något här som lockar och bjuder in till äventyr på ett vis jag inte känt på väldigt länge. Med platser, karaktärer och miljöer som osar av karaktär. Men för varje gruvligt vackra bakgrund, bedårande animation eller stämningsfulla dialog så lurar problemen i bakgrunden. Och det går aldrig att undkomma dem.
Utmaningen är som att åka berg-och-dal-bana, med fiender som ena stunden känns genomtänkta och balanserade, blandat med strider som får en att vilja kasta kontrollen i omloppsbana runt jorden. Menyerna är röriga, onödigt krångliga och ärligt talat direkt ofärdiga. För att då inte tala om alla små moment som driver en till vansinne över dess menlöshet. Att gång på gång tvingas reparera vapen och utrustning är inte kul, har aldrig varit.
Likväl så är ens inventory på tok för litet, speciellt med tanke på de otaliga resurser man samlar på sig. Inte bara för matlagning men även för att konstruera likväl som uppgradera ens utrustning, vilket skapar en situation där du ofta tvingas tillbringa långa stunder med att bara transportera dina pinaler till och från olika köpmän och städer. Survival i all ära men det en del som just nu rimmar illa med resten av spelets gameplay.
Men balansproblem, buggar och tveksamt repetitivt upplägg till trots är de underliggande fundamenten starka. Här finns ett mästerligt, ja rentav utsökt spel dolt under ett berg av frustration och jag är helt övertygad om att Moon Studios kommer driva detta i mål med flaggan i topp. Eller rättare sagt, jag hoppas innerligt det. Frågan är väl bara hur lång tid det kommer att ta för i skrivande stund är det svårt att rekommendera No Rest For the Wicked förutom till de mest nyfikna av spelarna. Det är en ofullständig upplevelse, med en fantastisk värld, bitvis utsökta strider och makalös design.
